Påsk- eller vem har Kinderägget?

Nu har hela påsken gått och det är dags att återgå till jobbet. Jag har inte räknat dagarna sedan elitserien slutade, men de är några stycken och jag funderade på påskdagen; varför spelas ingen inhemsk elithandboll? Jag läste på HEH och jag förstod att några tränings- och ungdomslandskamper spelats. Jag förstår att Sverige inte kan gå sin egen väg helt och hållet när det handlar om landslag och internationellt utbyte, men det känns ändå fattigt att hela elithandbollen ligger nere under nära två veckor precis när man får upp ångan, streckstrider är avgjorda, kvalmotståndare utsedda och sluspelsschemat fastställt. Så öppnar man ventilen, släpper ut all ångan och tar ned allt på jorden igen och tro mig, det kostar mycket kraft att få upp trycket igen, om det ens är möjligt. Alltså, en förlorad trogen kund kräver otroligt mycket arbete att få tillbaka och att skaffa en ny är minst lika jobbigt. Under samma tid har ishockeyn, bandyn, innebandyn plus en massa andra sporter hållit sina ligor igång. Fotbollen har inför serieuppladdningarna lockat medieintresset till sig samtidigt som åskådarna haft mer tid att gå på match än på länge. Men nån jädra handboll har det min själ inte bjudits på. Lågan slocknar sakta... Nej, hade jag fått bestämma, förlåt, jag önskar, så hade det spelats elitseriematcher under påskhelgen. Sen kan man ju undra vad i helskotta HEH kommer med för utspel, att sätta högre hallstandard! Det är väl en trevlig tanke, men inte fanken kan man väl kräva att en uppstickare ska behöva hållas tillbaka med orimliga hallkrav?

Jag slår upp Sydsvenskans sportsidor och kan som vanligt, höll jag på att skriva, läsa om Zlatans skadade knä och Brasiliens fotbollslandslag vill inte träna i Vagnhärad eftersom intäckterna är större i London! Wtf?! Det där begriper jag inget av - gör ni? Jag antar att det är ett skämt och att man hade önskat att jubileumskampen hade spelats på Råsunda - men där är det för kallt. Nu spelas den i London och jag fattar inget, som vanligt? Att man sedan inte bjudit in de spelare som lirade den 50-firade matchen som åskådare är fullständigt obegripligt, säkert för fler än mig. Förresten, spelades den firade matchen inte i juni 1958? Inte mars? Okej, jag förstår, det är svårt att spela en träningslandskamp mitt under en EM-turnering.

Okej, jag läser vidare och slipper läsa om Peter Forsbergs eviga fotskada. Den mannen är väl om någon, t ex Jesus, mer eller mindre återuppstånden - till skillnad dock, före påskafton.

Jag vänder blad och får läsa om ännu en skitmatch av MFF, förlust mot Häcken med 2-3. Hur ska det egentligen gå för MFF i år? Man visar inga muskler direkt. Mif, förlåt Malmö Redhawks, får sin abonnerade plats i sydis och jag konstaterar att de faktiskt har en god chans att ta sig tillbaka till finrummet. Nästa uppslag berättar om sim-EM och det ger jag fullständigt fanken i. Simningen har för många "avdelningar" och rekord slås för lätt. Helt spänningslöst. Det är liksom lite Sergey Bubka över hela den idrotten. Vidare läser jag om att Tiger Woods "äntligen" inte vann en tävling. Efter en svit på sju raka segrar vann australiern Geoff Ogilvy, mannen som besitter banrekordet på Barsebäcks Masters Course. Tiger Woods rankar jag för närvarande som idrottsvärldens störste i en sport som ingen aldrig någonsin blir riktigt bra i. Så svår är den. En annan form av bubkaklass, fast ur ett helt annat perspektiv eftersom konkurrensen är oändligt mycket större inom golf än hoppa högst med hjälp av en stav. Ja,ja, Bubka var fenomenal,men Tiger Woods slår allt och alla.
Sen lyckas tidningen pressa in något om Philadelphia Flyers - gång på gång något om NHL-hockeyn. Är det bara jag som undrar varför NHL-hockeyn betingar sådant högt nyhetsvärde? Slå på radiosporten, jag kan nästan lova att om du lyssnar för kl 12 så är första och viktigaste sportnyheten över_atlanten_hockeyn. Seriously, I just don't get the concept.

Nästa sida är en enda stor hyllning till H43 som de förtjänar - dock är det ganska onödigt att använda Lugis herrlags tillfälliga svacka som referens och plattform för hyllningarna. Ola Månsson skränar om Lugis 12-åriga svit med tolv olika tränare och hur illa det varit med det. Jag köper resonemanget att det är lugnare och mer långsiktigt med färre tränarbyten, men under hela denna period kunde H43 knappt stava till ordet slutspel medan Lugi närmast abonnerat på en plats där. Inte med bästa spelarna och tränarna, men de lyfte sig och kämpade sig till framgångar. Tomas Axnér var en av dem och berömmer vackert kampmoralen i silverlaget från 1995 i sin egen blogg.
H43 har utan tvekan just nu på herrseniorsidan det bättre laget, det har de bevisat, men nu återstår det att bevisa att man kan inneha högsta positionen i kommunen längre än under det år Lugi haft en tillfällig svacka. Och det med hjälp av egenhändigt fostrade produkter - och dessutom samtidigt hållandes tusen fler bollar i luften såsom ett framgångsrikt damseniorlag och en oändlig massa framgångsrika ungdomslag. På det området kan ni ju bara försöka mäta er. Ta med en trappstege... Lugis organisation och framgångar är ännu långt mycket före när det gäller resultat. Kom igen! Kom igen när ni levererat landslagspelare ur de egna leden.

Ja, det gör ont i min vinröda själ, men gott just nu är jag avis, men det är så ååå skönt med revansch och den kommer - redan nästa säsong är Lugi förbi H43 i elitseriens tabell. Såvida nu inte Arne Paulsson ställer till det... Wanna bet?

Vidare i tidningen, Doldisar sänkte HV71. Suck ja... Mer ishockey, vilken lundabo orkar bryr sig? En final om SM-bucklan är vad jag kan mäkta med, men herregud, efter 55 dryga omgångar och sedan hela slutspelet i bäst av sju matcher!
Ishockey var roligt fram tills Sovjetunionen skrotades...